Många har uttalat sig i frågan. Jag kikade in på en väns facebooksida där hon beskrev hur hennes pojkvän ville att hon skulle släppa hatet till sin gamla Nemesis, det vill säga vår gemensamma Nemesis i högstadiet.

En del tyckte att hon borde glömma alltihop. Andra ville att hon skulle fortsätta hata eftersom det är rätt åt honom.

Sett ur mitt perspektiv hade det bättre att ha tagit itu med känslorna för vår mobbare redan då. Det gjorde jag, även om det tog tid och ångest. Jag var ändå hans främsta offer, såvitt jag själv vet åtminstone. Men såhär ligger det till:

# Att tänka på honom nu med någon form av känsloyttring är att visa att han fortfarande har makt. Jag tänker varken medvetet eller undermedvetet på den här personen. Han finns med andra ord inte, han existerar knappt ens som ett vagt minne. Jag har vänt och vridit på det jag upplevde med honom så många gånger att jag har "tänkt färdigt", det finns ingenting att tillägga längre.

# Känslor är färska. Min vän var inte synbart påverkad av det när det hände till skillnad från mig och jag tror att hon kan ha förträngt att hon faktiskt varit utsatt för mobbning när hon umgicks med mig. Sen har väl antagligen tankarna kommit förrän långt senare.

# Dessutom, kan man inte hantera så pass gamla minnen kommer det att få många konsekvenser för hur man hanterar nya.

Nu kanske jag låter vidrigt allvetande i ämnet, men jag om någon vet att det inte är så enkelt som att släppa eller glömma saker. Man måste bearbeta dem, och det kan ta väldigt lång tid, men man måste göra det på egen hand. Hon påstår att hon trivs med att avsky honom, men jag tror faktiskt att det bara är en tillfällig salva att lindra mot såren. Jag är i alla fall glad över att slippa tänka på honom.

För jag kan räkna upp miljarder andra saker som har kommit att betyda mer i mitt liv än vad den här personen än har gjort mot mig i det förflutna. Jag började bry mig om andra saker och släppte honom som en sten till botten av en väldigt djup sjö. Där kan han gott ligga kvar. Ingen tänker på en smutsig sten mitt i det friska och klara vattnet.

* * * * * *

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  It's a perdition. Humans will forever hurt me, and if they're not, they just simply ignore my existence. Long time ago a mainstream person asked me what I was doing in society, why I wasn't trying to end my life or just shut up. I have no idea. I...

  Om man nu ska ta det krasst. Det där om möjligheter. De finns, men inte för alla i alla situationer. Det gäller att veta vad man är, helt enkelt. Nu tappade jag tråden lite för jag kom att tänka på en sak. Om man nu smälter samman gott och ont - ...

  Han sa det säkert i förbifarten för att han var irriterad på mig. Visst, jag stannade för länge. Det var mitt fel att jag inte stämde av läget rätt.Jag vill spy ur mig hur fel det är. Vi stänger av ett tag. Det är inte första gången någon har sag...

Jag känner tacksamhet mot Disney, för utan fantasi hade jag aldrig överlevt. Tacksamhet för att jag är uppvuxen i en småstad, som trots sin oförståelse ändå hade naturen runt hörnet. Kombinationen gör att jag, förutom kass uppväxt, även är uppvuxen i...

  Över listan av smått mundana talanger så kan jag faktiskt pricka av "ta't som det kommer - lev i nuet" ganska ofta. Så ofta som jag kan lägga ångesten på hyllan så är jag väldigt bra på att njuta av mat, lyssna på musik, ligga i sängen och tänka ...