Jag sitter med kaffe och lyssnar på Eluveitie - Inis Mona på repeat. Är hemma hos... ja ni kan nog gissa. Misstänker ändå att fler har hittat hit. Känns väl egentligen ganska dömt att försöka dölja något på internet. If there's a will, there is prying all over the place.

Jag har aldrig kunnat dölja ett dugg. Det är både en svaghet och en styrka. Jag ser fördelarna med att vara sluten, allt blir mindre obehagligt när man får en bit i taget och inte hela grisen på en gång i halsen. Dålig metafor, men jag känner mig inte särskilt mjuk i kanterna. Inte än. Det kanske kommer. För nu har den verkliga vintern frätt hål i bröstet på mig och jag ler inte godmodigt och säger att allt är okej. Jag säger bara att det råder vapenvila just nu.

* * *