Alla inlägg under januari 2011

Av Chatelle - 31 januari 2011 17:55


Kroppstyper i all ära, men jag har kommit att bli sams med min egen. Min kroppstyp är ganska ovanlig, jag är lång men med rundade höfter och "små" bröst. Jag började aldrig bry mig hur jag såg ut förrän givetvis i högstadiet och gymnasiet, men jag lämnar alla tråkiga detaljer åt fantasin hur jag hanterade den stressen.


Det jag vill komma närmare inpå är att man måste hitta en positiv bild att jämföra sig med. Jag kan till exempel inte jämföra mig med Pamela Andersson, för jag har ju faktiskt inte den där jättestora hyllan med pinnsmal midja därtill. Så vem liknar jag istället? Jag har hittat EN positiv bild, faktiskt...


* * *






* * *


Afrodite. Över huvud taget grekiska kvinnor och gammaldags tavlor har den här sortens kroppstyp som jag har.  Det känns helt fantastiskt att faktiskt ha en vettig förebild som man själv liknar istället för att fokusera på alla de man INTE liknar. Visst kan man må bättre av att se sig själv i ljuset av andra, men det slocknar så fort man sitter ensam. Så med andra ord, det känns förbaskat skönt att kunna erkänna sig själv som helt okej.

Av Chatelle - 31 januari 2011 17:41


Bostadsbolaget ringde och gnällde för jag hade tackat ja till båda lägenheterna på hemsidan. Vad är problemet kan ju tyckas, det stod ju Ja 1 och Ja 2. Den som jag har kryssat Ja 1 för borde rimligtvis vara den lägenhet jag får? Men nej, de ville prompt veta mer exakt, för jag står tydligen först i kön på båda. Ingen överraskning egentligen, ingen vill ha studentlägenheter på våren och jag känner mig mäktigt stolt över att ha tänkt i förväg för en gångs skull.


Jag var och gymmade med Cicci igår. Det har inte hänt förr. Eller jag menar, det har inte hänt på mer än ett år att jag har gymmat mer regelbundet. Nu ska jag skaffa ett gymkort igen när jag äntligen hittar till det där källargymmet som faktiskt är förvånansvärt bra för att vara så litet. Kände mig också glatt överraskad över att jag är stark och senig än, trot syrebristen så har jag ändå ett lass med muskler kvar sen min glanstid.


Det börjar hända lite saker & jag är ivrig att ta revansch på världen igen efter att ha stått still så länge.


* * *

Av Chatelle - 31 januari 2011 07:32


Anthony Hopkins gör film i Sverige! Vet ni vad det innebär! Han sätter sin fot på svensk iskall mark och gör platsen helig... hoppas nu bara inte det är Stockholm som är målet, eller Norrland, de får jämt dit alla filmstjärnor för att det är "närmast". Nej, kom ner till Småland, perfekt balanserat väder och märkligt folk att filma!


*Tar ett djupt andetag* Ah.. Nej, men ni som inte har en favoritskådis, ni kan inte förstå  vad detta innebär. Att någon som är en så ouppnåelig person ändå vistas i samma land får en nästan att tro på mirakel. Han är min husgud, inte bara för hans roller men för hur han åtminstone verkar vara som person genom alla intervjuer. Ja, jag vill faktiskt påstå att han nog faktiskt är lika intelligent, världsvan och mjuk som han verkar. Så om filmen kommer att utspelas inom en radie av 30 mil gott folk, så kan ni ge er tusan på att jag kommer vara där och spana som ett galet fan. Tänker smyga runt med solbrillor slash hoppa jämfota av lycka om jag väl får en skymt av honom...


* * *



Av Chatelle - 30 januari 2011 09:11


Jag drömmer alltid märkligt, så jag tänkte inte på det den här gången förrän sötnosen bredvid mig frågade vad jag hade drömt.


"Ja, jag drömde ju då att en liten flicka blev slagen på en stor släktfest där jag var någon avlägsen besökare, så jag bestämde mig för att rymma iväg och ta henne med mig." (Visste inte om hon hade föräldrar eller inte, reflekterade inte över det ens en gång)


"Du drömde inte om dig själv då?"


"Nej, jag drömde nog om oskyldighet. Att folk alltid måste slå sönder den. Jag visste aldrig vem som hade slagit henne, så till sist litade jag inte på någon utan tog en bil och körde henne själv därifrån. Då var hon så liten att hon kunde få plats i mina kupade händer."


* * *


Av Chatelle - 27 januari 2011 19:58


Nostalgi.  Egentligen inte en glädjefylld tid i mitt liv, det enda roliga på hela taget var när jag var i Göteborg på klassresa och man fick springa fritt inne i Nordstan och på Liseberg (Inte märkligt att jag älskar den staden som vuxen) Annars var det roligaste det som pågick i mina fantasier med alla fantasikaraktärer.


Jag har slutat önska att jag kan gå tillbaks i tiden och fånga min hand så att vi kan springa därifrån. Det har tagit tid att orka leva med sig själv, det tar ännu längre tid att ens vilja leva med sig själv. Men jag är nästan där.


Jag gillar fortfarande allt som glittrar. Och faktiskt så är E-type, Samantha Mumba och Spice Girls också bra, i små doser. För att inte tala om Linkin Park - Numb. Texten handlar fortfarande mig och det som var.




Can't you see that you're smothering me
Holding too tightly afraid to lose control
Cause everything that you thought I would be
Has fallen apart right in front of you
(Caught in the undertow just caught in the undertow)
Every step that I take is another mistake to you
(Caught in the undertow just caught in the undertow)
And every second I waste is more than I can take

I've become so numb I can't feel you there
Become so tired so much more aware
I'm becoming this all I want to do
Is be more like me and be less like you




 


Det handlar om mitt förhållande till min mamma, så som det var och faktiskt är i realtid. Det bästa som har hänt är att det skiljer för många mil mellan oss för att vi ska kunna ses mer än en gång i halvåret. För mycket av min uppväxt handlar bara om henne, så jag hoppas resten av den lilla (?) tiden jag har kvar kommer att handla om något annat.


* * *


   

Då.

 

  Sen, i slutfasen av kriget. (Ja, den numera alltid rödhåriga) 

 

Av Chatelle - 27 januari 2011 09:58



Så, ett evigt ringande mellan alla statliga föräldrar. Ingenting är löst.


Allt är upplöst, och det hänger på mig att försöka koppla ihop trådarna. Jag får ingen ersättning någonstans och jag kliar mig lite i huvudet för jag trodde det var ett bra initiativ att plugga istället för att knarka eller vad man nu börjar göra när man går arbetslös i för många år. Kryper tilll korset igen, for all that it's worth.


(Du vet varför de ställer till problem, de vill inte kännas vid att din kropp & ditt psyke slutade fungera så att du fick hoppa av studierna, det var EPIC FAIL i deras historiebok)


Skitsamma, det är sol utomhus och jag ska till Växjö och titta på lägenheter. Ska försöka göra mig av med den där klumpen i bröstet så att jag kan fokusera på det jag har framför mig.


* * *


Av Chatelle - 26 januari 2011 07:29


Litet dilemma. Har fått lägenhetserbjudande.


Fördel: Det är precis i området jag vill ha och exakt den exteritör jag vill ha frånsett att planlösningen stämmer. Den är hyfsat billig.


Nackdel: Ska jag inte plugga i Växjö efter sommaren så är det som att flytta dit tre månader och sen dra till Malmö. Måste också vänta tills maj innan den är ledig, det är egentligen en månad mer än jag ville ha från början.


Svåraste beslutet: Stanna här och spendera 3.5 år eller chansa på Malmö i lika många år? Jag hade velat åka och kolla på Malmö universitetet redan nu men jag har inte råd, och snart måste jag bestämma mig innan tiden löper ut på erbjudandet.


Jo, jag vill nog flytta. Jag kommer ingenstans här.


* * *


Update: Fått TVÅ lägenhetserbjudande i samma område... får hoppas att jag kan få komma och titta på båda redan imorgon!

Av Chatelle - 25 januari 2011 19:00


Diesel lämnas bort till ett gammalt par imorgon. Ofattbart många hörde av sig och ville ha honom, en del seriösa och en del mindre seriösa som jag upplevde det. Annonsen hann bara vara ute i knappt ett dygn. Det sliter i mitt hjärta, men jag har svårt att andas så som allergin påverkar just nu, det kliar överallt.


Det är märkligt hur allergier går i cykler. När jag var liten var jag precis lika allergisk, sen trodde jag att det hade "växt bort" i och med att jag umgåtts med katter sen dess utan problem. Fram tills jag fick Diesel.


Men allergimedicin då? Nej. Kan låta märkligt, men jag älskar Diesel för mycket för att medicinera mig varje dag och sen försöka att inte bli arg på honom för att jag måste ta piller varje dag för att kunna röra vid honom.


Det var en äldre tjej som hörde av sig till mig, hon är barnbarnet till paret som ska få Diesel imorgon. Hon och hennes pappa samt farföräldrarna stövlade in i min lilla etta för att titta och klappa på katten. Jag skämdes ögonen ur mig för bristen på taklampor, och jag försökte ge ett så gott intryck som möjligt men det är svårt att göra det på så kort tid som jag hade på mig att städa. Det är ändå mirakulöst att jag hann sopa undan allt skräp innan de ringde på dörren.


Jag inbillar mig att Diesel går runt och blänger på mig just nu. Tror jag det. Hade jag också gjort. Blev i alla fall glad över att de berömde hans päls, men de verkade trots det fnysa åt vitaminpillren jag ger honom varje dag. Hah. Känns som att vi är tillbaks in i kostdebatten just nu men jag orkar inte springa i motvind längre när det gäller den saken. Bara de matar och klappar honom så är jag nöjd.


Det är det här jag måste göra. Det är vad jag önskar åt honom, ett stort hem med en kattkompis att leka och kivas med. Men det gör ändå så ont...


* * *


 

Skapa flashcards