Jag känner tacksamhet mot Disney, för utan fantasi hade jag aldrig överlevt. Tacksamhet för att jag är uppvuxen i en småstad, som trots sin oförståelse ändå hade naturen runt hörnet. Kombinationen gör att jag, förutom kass uppväxt, även är uppvuxen i underbara glimtar av det liv jag egentligen ville ha jämt. 

~ De gröna inlinesen, det gröna täcket i himlen och trädet med våra inkarvade ord - "Jag är kär i...?" Ja, det var faktiskt ett frågetecken för min del. 

~ Havet, och jag som på allvar trodde att jag skulle bli sjöjungfru en dag. Men jag var det redan. Inuti. 

~ Grovt skårade trästammar som jag vilade mig mot när jag läste böcker.

~ Skogen och dess rötter man måste hoppa över. Ni vet väl att träd egentligen är väldigt gamla människor?

~ Regnet som svepte över gräsmattan. Man ska dansa när det regnar, just för att det ska fortsätta regna. Helt enkelt för att man måste. Det rensar själen.

~ På vintern hade vi iskungar som svepte in barnen i fällar och gav dem varm choklad och en klapp på huvudet innan det bar av i släden. 

* * *

Över listan av smått mundana talanger så kan jag faktiskt pricka av "ta't som det kommer - lev i nuet" ganska ofta. Så ofta som jag kan lägga ångesten på hyllan så är jag väldigt bra på att njuta av mat, lyssna på musik, ligga i sängen och tänka ljuva tankar eller helt enkelt dricka för mycket kaffe och läsa böcker. 

Anticimex kommer snart. Bra det, för jag är trött på att döda myror. Så fort jag gör det så kommer det tiodubbla antalet och kryper in överalllt som för att bekräfta att de också bor här. Vilket de absolut inte gör. Inga kryp som inte betalar hyra ska få bo här, så är det bestämt. (Gäller ej människor)

Två tankar, men de är återkommande för de gäller nuet:

- Jag ska träffa Hans mamma... jag gillar inte föräldrar så jag är lite rädd.

- Jag blev lovad ett dryckesäventyr i helgen hos en vän jag inte har träffat än ... ställer han upp, eller sviker han sitt löfte? 

* * *

 
Is. Jag vill andas is.

Lever så mycket i nuet att jag inte kan sluta älska stunden som aldrig tar slut. Den fortsätter, fortsätter och... ja vanligtvis avskyr jag när något är detsamma men det här är nog den enda känslan jag kan leva på resten av mitt liv.

Om det nu gick. Men det ska gå. Ju längre fram man går, utan rädsla - desto mer har man vunnit.

And yet... this hunger is never sated, only intensified. I think I live of the hunger as much as I live off myself. Self-leeching is the best kind of vice. I can only love myself through immense electricity.

* * *

... not quite. Tror inte jag har midsommardansat sen jag var runt tio. Dansa gör jag ju ändå. Ser ut som en liten hula-hula ripoff, men det är faktiskt det enda sättet jag kan dansa på. Alla andra ser ju ut som stela fiskpinnar ute på krogen. 

Är svarthårig sen ett antal veckor. Stormtrivs.

* * *

Jag är inte ett dugg förtjust i skräckfilmer längre. Men nu har jag insett (igen) att det är mer än så; jag tycker inte längre om deprimerande, mörka filmer utan något ljus någonstans. Eller det har jag väl aldrig gjort, egentligen. Men jag är trött på det mörka. Jag vill ha ljuset.

Skulle jag leva livet i en enkel saga tillsammans med en sambo och kanske något djur så skulle det vara tillräckligt.

* * *

Ännu en sådan där skum film. Den är koreansk och faktiskt väldigt välgjord. Men det bästa med den här överlevnadsfilmen är att den har ett gott slut.

Handlar om en affärsman som hamnar på en ö i en flod inte mer än kanske en kilometer från stan, men han kan ändå inte ta sig i land därför att han inte kan simma. En tjej bevakar honom genom sin kikare, hon har inte vågat gå ut på lägenheten under flera år. De skickar ganska kortfattade flaskposter till varandra och det hela är så underbart stört att man vill gråta en skvätt.

* * *

Jag har börjat plöja igenom en mängd med "okända" filmer, däribland Beastly. Har för mig att den inte gått på bio eller ens kommer visas.

Det handlar om en man som är lite som Richie Rik. Har allt. Han driver någon sorts kongress på skolan om jag har förstått det rätt. "De vackra får allt, de fula får ingenting" är hans slagord.

Han besväras av en häxa, som ger honom en förbannelse. Han tappar alla sina guldlockar och får märkliga tatueringar och något som liknar stålpiercingar här och var. Kan vara på grund av mina preferenser, men jag tyckte det var en enorm förbättring... haha. Jag hade i 10/10 fall dejtat "monstret"! (Häxan spelas av en av Olsen tvillingarna)

Förbannelsen går ut på att han ska inom ett år få höra av någon annan att han/hon älskar honom, annars så kommer han att se ut sådär för evigt. Efter oändligt lång tid när han följt efter en tjej i skuggorna så kidnappar han henne. Samtidigt får han råd & stöd av sin blinde lärare (Han i How I met Your Mother!) och sin allti-allo hjälp, en afrikansk kvinna. 

Naturligtvis klantar Hollywood till det i sin tolkning om vad som är vackert/fult,  de kunde ha animerat eller sminkat honom tills han liknade en muskulös Gollum så hade de fått till känslan av odjur. Men allt som allt, en bra film med lite humor på sina ställen. 

* * *

Spelar Alice Madness Returns, den som nyligen har kommit ut på PC. Det är vackra och unika miljöer. Har lite problem med en speciell sorts fiende, men jag filar på att komma vidare.

(Tycker att det är märkligt att easy känns som nightmare mode)

Annars så; väntar otåligt på att tiden ska gå. Tick-tack.

* * *