If I go will you follow me through the cracks and hallows? 

Läget är ganska indifferent, med någon tvist av hunger som vanligt. Jag förstår inte min egen längtan till det mystiska, men den finns där och vad kan man göra. Den finns till för att föra saker närmre, men vad jag svamlar om har tappat betydelse. Jag orkar inte längre se mig om.

Vad ska jag med mystik till, den är ungefär lika effektiv som ensamhet. Man ser en sak man inte kan förklara för någon annan, och så är det med den saken. Värdelöst. Helt enkelt värdelöst.

Enjoy the silence...