Så, nu har jag spenderat en bra stund med att titta på Lejonkungen med engelskt tal och krama mitt mjukislejon som man fick gratis på ICA. Fanns nästan inga lejon kvar sist jag kollade i lådan, bevisar bara att folk uppenbarligen väljer de starkaste djuren före alla sköldpaddor och vad det nu mer var för något.

Bästa julen någonsin, och det är för att jag har fått vara själv.

Håller långsamt på att bli förkyld, men det är inte mitt största problem. Mitt största problem är att jag inte kan få igång spelet jag väntat på, och frustrationen över något så litet är en stor tyngd på den gamla frustrationen som lurar.

Den som har att göra med att jag fortfarande inte kan kommunicera. Det jag skriver eller säger har ingen betydelse för andra, I don't make any sense. Jag finns inte. Eller? Jo. Det verkar ju så.

Men om man nu ska jämföra, det är här är en bättre jul än de senaste åren. Jag får vara ifred med min trötthet. Jag har ingen som står och skrattar glättigt över mig och säger saker som inte betyder något.

Den enda önskningen är att jag hade kunnat hoppa in i TV:n och hjälpa till att dela ut mat och julklappar till alla hemlösa. Och göra det utan ett medlidande försäljningsleende.

* * *