Sitter och saknar mitt exemplar av Master & Margarita. Trots att jag inte tyckte den var så värst bra när jag läste den. Den har väl vuxit med avståndet antar jag.
Den finns i en låda långt bort och jag kan inte hämta den. Då skulle jag behöva hälsa på mamma och det är något jag tyst har svurit att aldrig göra.

Sen har jag bestämt mig för att faktiskt sluta upp med att vara seriös på internet. Jag sitter med längtan i bröstet varje gång jag ser någon som ser ut att kunna vara en vän för livet, men i själva verket är det som att vänta på påskharen nu för tiden. Den som förr alltid kom med choklad, men numera finns det bara oseriösa människor med brist på charm och humor som befolkar forumen. Eller så är jag sämre på att leta. I vilket fall som helst, jag lägger locket på alla kåta forumsförsök.

Sen önskar jag att jag kunde komma lättare undan och automatiskt hitta ett jobb eller plugg innan ytterligare sex månader av mitt liv rinner ut i sanden. Men som saker och ting faktiskt är; det är bara att försöka svälja skiten och fortsätta byta taktik en gång i veckan för att slippa känna att jag har blivit beroende av alkohol igen.

Det hade kanske känts som att jag stöter bort hjälp när jag väl får den, men jag vet att det inte är så. Av alla råd jag har följt som inte har fungerat så önskar jag att det hade funnits en metod eller en väg att gå förutom min egen. Det är så ensamt. Det är så fullt av vattenlösliga tankar. Så tomt och vackert.

Jag tycker orden "börja om" är en hopplös mening. Du kan aldrig börja om en relation, du kan bara välja att fortsätta bygga på den eller helt underminera den. Personen jag hade gjort besviken med mitt beteende tyckte att vi skulle börja om, vilket borde ha varit positivt i sig självt, men min stolthet har återigen fått sig en törn av att ha blivit missförstådd.

Lyssnar på Vnv Nation - Rubicon och har ångest igen. Ångest för att jag inte får saker att gå ihop. Trots att jag har fattat reglerna.

Nothing I can do that I have not done.
No words I can say. No truth left that I can see.
Tell me what to do so I do nothing wrong.
Something I can hope for. Something real that I can see.
So nothing falls apart. So that it does not end.
I cannot return. I can't start again.

Det är jävligt otacksamt att stå på andra sidan sjön och skrika. Skönare att kunna sjunka rakt igenom vattnet men så har vi ju det här med naturlagarna jag heller inte är något fan av.