Nu har jag äntligen lyckats göra något positivt idag. Satt med kött, ketchup och en rejäl kopp svart kaffe och kollade på wrestling. Sen har jag smått försiktigt dansat, ärren på högersidan gör inte längre ont.

Jag saknar dansen. Jag saknar över huvud taget att slåss. Att dansa och slåss ligger ganska nära varandra.

There's a sensual energy in the air.

* * *

Nu är det ganska exakt tre månader jag har kvar att bestämma mig om jag vill sälja av allt och flytta utomlands. För minuten jag betalar in skatten så har jag inte längre råd att fly. Jag har åtminstone alltid gillat det som en slags utväg. Jag skulle inte få bo särskilt dyrt, förmodligen i något skjul, och tvingas ta arbete som djurdrivare. Men den tanken låter ganska rogivande faktiskt. Jag har nog läst för många böcker.

För var man än flyttar måste man ha visum och betala skatt. Det är nog det som förstör drömmen ganska rejält, för jag har någon slags drömvision om att allt sådant inte behövs, att man flyttar över någon slags tidslinje och plötsligt finns inte något politiskt system, och... men sen när har det inte funnits, kan man ju fråga sig. Jag vet faktiskt inte, hur betalar bönder skatt i fjärran länder? Dessutom skulle de nog syna mig uppifrån och ner och sen skratta högt åt det faktum att här kommer en svensk tjej och tror sig leka Nangijala.

Nej. Det är och förblir en dröm, helt klart. Dessutom har jag någon form av vilja att bygga vidare på det här sjunkande skeppet. Det har blivit lite av en tanke nu att flytta till Malmö.