Finns mycket mer att berätta. Jag är till exempel väldigt förtjust i just keltiska symboler. Mycket därav har jag fastnat för Morrigan, en irländsk krigargudinna som tyckte väldigt mycket om sina korpar. Kaja råkar vara mitt favoritdjur för övrigt. Antar att min fascination för krigsidoler har lite att göra med det faktum att jag är emot pratet om att kvinnan enbart skulle vara förförisk eller fruktbar, men också på grund av att jag värderar styrka.

Jag är mycket intresserad av Arlinskis teori om att all kunskap som någonsin har funnits på jorden finns samlad i en slags sfär som man kan kanalisera. Det skulle kunna förklara intuition, förutom det faktum att man själv har mycket gömd kunskap från tidigare liv.

Energier är roliga. Eller ja, användbara åtminstone. De håller i en slags balans. Något jag har förstått är att ju närmre du är en annan själ, desto lättare har du att känna av den personens tillstånd.

En annan viktig grundessens i kaosmagi är att allt sker när det behöver ske. Jag kan alltså oftast inte framkalla något jag inte har ett behov utav. Skulle jag önska mig mer pengar kan jag inte gå och göra en ritual bara för det, för jag behöver det inte på ett själsligt plan. Det är föressten därför jag använder mig av olika ikoner och trosammanfattningar; det är det enda sättet att faktiskt kunna anpassa min vilja.

Jag tror på att alla har en demon. Ordet demon är lite av en felsägning för det kan lika gärna stå för psykiskt försvar eller de basala instinkterna. Min egen demon är ganska bokstavligt där så som jag föreställer mig honom efter hand. Det är en tröst och mycket tack vare honom jag tog mig igenom många svåra år. Visst kan jag föreställa en kvinna också, men hon syns inte lika ofta och det är för att hon är min passionerade sida. Hon liknar mer mig. Min manliga motsvarighet är inte särskilt lik mig alls. Svart långt krusigt hår, ljusblå ögon och ganska långsmal kroppsbyggnad. Väldigt blek. Ordet demon passar just för att det är i många fall ansett att vara en synd att tillåta sig vara stolt, stark och passionerad.

 
(the Wild Hunt, ganska passande med tanke på att människor tror att begär är något utomkroppsligt ont som påverkar människor) 

Har inte känt för att blogga på ett tag, men just nu kändes det bra att få återvända lite till mitt haven. Det är verkligen en sann liten ljuspunkt, detaljer som är för svårbegripliga för mina närmaste kan jag printa ner här utan att skämmas eller förklara vidare.

Som det här med min kaosmagi. Det är därför jag heter kaosteori på bloggen; jag är fullt dedikerad till kaosmagins alla utgångspunkter. Jag blev lite inspirerad att skriva om ämnet efter att ha läst flertalet Wicca-bloggar.

Kaosmagi är helt enkelt den enda magi jag någonsin klarat av att utföra. Jag har studerat alla inriktningar men följde ganska snabbt efter denna enkla form av utövning. Enkel för mig, men förmodligen oorganiserad och oseriös för andra.

Jag har nämligen en väldigt kristen grund från början. Visst finns det en enhet som skapade allt. Denna enhet vill jag inte återförenas med. Jag känner att jag har blivit min egen. Däremot vill jag tacka moder natur för allt gott hon gör mig och all den energi hon skänker mig när jag gör skogsritualer.

Hemma så utför jag allt ifrån blodsmagi till andra mer egyptiska ritualer. Det är väl ungefär här jag brukar få onda ögat från alla andra magiutövare som pekar på mig och säger att så får man inte göra. Men jag gör. I väldigt ensam utsträckning, eftersom jag verkar vara den ende som anser att magi är vad utövaren gör den till, redskapen i sig själva är varken "svarta" eller "vita". En kniv är bara en kniv, du kan skära upp grönsaker med den i vanliga fall, eller hur?

Det är lite svårt att vara kaosmagiker, egentligen. Vi har inget speciellt forum på nätet att gå till, och vi pratar oftast inte ens med varandra just därför att vi inom vår egen kategori utövar så pass olika att vi tror oss vara ensamma om vår egen kultur. Själv anser jag att det finns mycket att diskutera, det finns många likheter som kan sättas i samband om man bara öppnar sig.

Känner mig manad att skriva mer, men just nu räcker det. Det kändes skönt att skriva av sig lite.

(Kaosmagins "tecken" väldigt vacker stjärna i mitt tycke)