Jag saknar den jag var, även om jag var som mest destruktiv just då. Det fanns en jävlar anamma som har svalnat av lite med åren. Eller så var allt bara mindre omöjligt. För jag trodde att jag hade hittat någon som trodde på mig. Efter alla år med vänner och familj som svikit hade jag bara ett hopp kvar. Så jag gav allt jag hade.

  2006 eller 2007, vem minns egentligen?

I alla fall så hade jag plötsligt något, och det var första gången i mitt liv. Att förlora det har också varit det svåraste jag varit med om. Jag lärde mig så mycket av honom, men det svåraste var att lära sig att bara för att man är själsligt nära betyder det inte att man har den lyxen att få vara tillsammans. För ödet ville någonting helt annat. Det är mer än fyra år sen nu, och det är inte förrän nu jag kan se bilden och inte bli ledsen eller arg. Fast det blir jag fortfarande när jag är som mest nere förstås.

Men bilden är faktiskt den enda jag har där jag tycker att jag ser ut som mig själv. För det är exakt så mycket kärlek och mjukhet jag har på insidan. Det är exakt så mycket flätat rött hår och svarta kläder jag bär. På insidan.

 

Lilitha

13 december 2010 12:08

Jag har alltid haft en gammal själ...även när jag var i din ålder. Å det är både på gott å ont...lätt att man känner sig ensam, å kanske drar sig undan. För fast jag hade många vänner så kände jag mig ensam... Nu när jag börjat blogga känns livet lite enklare...kanske för att man träffar på likasinnade och blir inspirerade av varandra. Passa mig väldigt bra då jag är en riktigt hemmasittare...haha.

Så nu har vi hittat varandra och kan försöka att inspirera varandra i cyberrymden... eller hur?

Du ser jättefin ut på bilden...men jag vet vad du menar. Insidan är det viktigaste. Kram Lilitha

http://lilitha.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  It's a perdition. Humans will forever hurt me, and if they're not, they just simply ignore my existence. Long time ago a mainstream person asked me what I was doing in society, why I wasn't trying to end my life or just shut up. I have no idea. I...

  Om man nu ska ta det krasst. Det där om möjligheter. De finns, men inte för alla i alla situationer. Det gäller att veta vad man är, helt enkelt. Nu tappade jag tråden lite för jag kom att tänka på en sak. Om man nu smälter samman gott och ont - ...

  Han sa det säkert i förbifarten för att han var irriterad på mig. Visst, jag stannade för länge. Det var mitt fel att jag inte stämde av läget rätt.Jag vill spy ur mig hur fel det är. Vi stänger av ett tag. Det är inte första gången någon har sag...

Jag känner tacksamhet mot Disney, för utan fantasi hade jag aldrig överlevt. Tacksamhet för att jag är uppvuxen i en småstad, som trots sin oförståelse ändå hade naturen runt hörnet. Kombinationen gör att jag, förutom kass uppväxt, även är uppvuxen i...

  Över listan av smått mundana talanger så kan jag faktiskt pricka av "ta't som det kommer - lev i nuet" ganska ofta. Så ofta som jag kan lägga ångesten på hyllan så är jag väldigt bra på att njuta av mat, lyssna på musik, ligga i sängen och tänka ...