Det väderbitna inuti blir inte riktigt härdat. Det kommer ständigt tillbaks. Jag har valt komedifilmer och sett roliga serier för att försöka komma ur alltihop, men trots att jag skrattar så är det någonting i bröstkorgen jag vill riva ut. Jag vet vad den känslan vill. Jag vet att den finns där. Jag vet att jag inte är kreativ, utan bara destruktiv. Mest destruktiv. Och mest ingenting.

Får minnesflashbacks över alla dåliga försök att få stöd där det inte finns någon hjälp att få. Någonstans tar allt slut. Någonstans tar jag slut.

Jag blir riktigt förbannad.

Andra kan forma om sig och inte ens märka att de inte är sig själva, varför kan inte jag det? Varför måste jag vara själv? Varför hjälper inget?

* * *

 

Lilitha

11 december 2010 13:32

Hej vännen, vilken fin blogg du har. Återkommer med svar till dig...sen så ska jag kika runt mera i din fina blogg. Vi hörs snart. Kram Lilitha

http://htpp://lilitha.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  It's a perdition. Humans will forever hurt me, and if they're not, they just simply ignore my existence. Long time ago a mainstream person asked me what I was doing in society, why I wasn't trying to end my life or just shut up. I have no idea. I...

  Om man nu ska ta det krasst. Det där om möjligheter. De finns, men inte för alla i alla situationer. Det gäller att veta vad man är, helt enkelt. Nu tappade jag tråden lite för jag kom att tänka på en sak. Om man nu smälter samman gott och ont - ...

  Han sa det säkert i förbifarten för att han var irriterad på mig. Visst, jag stannade för länge. Det var mitt fel att jag inte stämde av läget rätt.Jag vill spy ur mig hur fel det är. Vi stänger av ett tag. Det är inte första gången någon har sag...

Jag känner tacksamhet mot Disney, för utan fantasi hade jag aldrig överlevt. Tacksamhet för att jag är uppvuxen i en småstad, som trots sin oförståelse ändå hade naturen runt hörnet. Kombinationen gör att jag, förutom kass uppväxt, även är uppvuxen i...

  Över listan av smått mundana talanger så kan jag faktiskt pricka av "ta't som det kommer - lev i nuet" ganska ofta. Så ofta som jag kan lägga ångesten på hyllan så är jag väldigt bra på att njuta av mat, lyssna på musik, ligga i sängen och tänka ...