Dricker vin. Gråter. Dricker lite mer vin. Såhär har det pågått hela helgen. Ser på Borta med vinden, och hade väl känt mig patetisk om det inte vore för det faktum att jag någonstans långt ner bryr mig om mig själv. Jag vill inte att det ska bli till den här sorgefasen varje gång jag inser hur lite människor som finns runt mig. 

Jag träffade en trevlig man på ett forum, en man som nu med all säkerhet inte längre vill höra av mig eftersom jag är full och ledsen. Det är så synd. Att alla ska kunna umgås med varandra men de som är förlorade och borttappade får aldrig vara med. Jag är ett bortglömt och kantstött kort i leken. 

Kanske är det alltid lika dumt av mig att jag lever ut min sorg. De som inte gör det verkar få fler människor runt sig. De är så fina när de står ut med sin egen smärta och fortsätter att hjälpa andra. Men jag är vad jag är; just nu i brännande het sorg som emanerar från hela min varelse. Precis som Vivien Leigh. Saker och ting gick inte så bra för henne heller, trots att hon var en älskad skådespelerska. Jag tror ingen såg henne för vem hon var, på riktigt. Det man ser genom TV-rutan är riktiga tårar.

Jag vet inte vad jag vill säga, riktigt. Jag är ensam. Jag vill inte dö. Vad mer kan jag säga?...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  It's a perdition. Humans will forever hurt me, and if they're not, they just simply ignore my existence. Long time ago a mainstream person asked me what I was doing in society, why I wasn't trying to end my life or just shut up. I have no idea. I...

  Om man nu ska ta det krasst. Det där om möjligheter. De finns, men inte för alla i alla situationer. Det gäller att veta vad man är, helt enkelt. Nu tappade jag tråden lite för jag kom att tänka på en sak. Om man nu smälter samman gott och ont - ...

  Han sa det säkert i förbifarten för att han var irriterad på mig. Visst, jag stannade för länge. Det var mitt fel att jag inte stämde av läget rätt.Jag vill spy ur mig hur fel det är. Vi stänger av ett tag. Det är inte första gången någon har sag...

Jag känner tacksamhet mot Disney, för utan fantasi hade jag aldrig överlevt. Tacksamhet för att jag är uppvuxen i en småstad, som trots sin oförståelse ändå hade naturen runt hörnet. Kombinationen gör att jag, förutom kass uppväxt, även är uppvuxen i...

  Över listan av smått mundana talanger så kan jag faktiskt pricka av "ta't som det kommer - lev i nuet" ganska ofta. Så ofta som jag kan lägga ångesten på hyllan så är jag väldigt bra på att njuta av mat, lyssna på musik, ligga i sängen och tänka ...