Nostalgi.  Egentligen inte en glädjefylld tid i mitt liv, det enda roliga på hela taget var när jag var i Göteborg på klassresa och man fick springa fritt inne i Nordstan och på Liseberg (Inte märkligt att jag älskar den staden som vuxen) Annars var det roligaste det som pågick i mina fantasier med alla fantasikaraktärer.

Jag har slutat önska att jag kan gå tillbaks i tiden och fånga min hand så att vi kan springa därifrån. Det har tagit tid att orka leva med sig själv, det tar ännu längre tid att ens vilja leva med sig själv. Men jag är nästan där.

Jag gillar fortfarande allt som glittrar. Och faktiskt så är E-type, Samantha Mumba och Spice Girls också bra, i små doser. För att inte tala om Linkin Park - Numb. Texten handlar fortfarande mig och det som var.

Can't you see that you're smothering me
Holding too tightly afraid to lose control
Cause everything that you thought I would be
Has fallen apart right in front of you
(Caught in the undertow just caught in the undertow)
Every step that I take is another mistake to you
(Caught in the undertow just caught in the undertow)
And every second I waste is more than I can take

I've become so numb I can't feel you there
Become so tired so much more aware
I'm becoming this all I want to do
Is be more like me and be less like you

Det handlar om mitt förhållande till min mamma, så som det var och faktiskt är i realtid. Det bästa som har hänt är att det skiljer för många mil mellan oss för att vi ska kunna ses mer än en gång i halvåret. För mycket av min uppväxt handlar bara om henne, så jag hoppas resten av den lilla (?) tiden jag har kvar kommer att handla om något annat.

* * *

Då.

  Sen, i slutfasen av kriget. (Ja, den numera alltid rödhåriga) 

Så, ett evigt ringande mellan alla statliga föräldrar. Ingenting är löst.

Allt är upplöst, och det hänger på mig att försöka koppla ihop trådarna. Jag får ingen ersättning någonstans och jag kliar mig lite i huvudet för jag trodde det var ett bra initiativ att plugga istället för att knarka eller vad man nu börjar göra när man går arbetslös i för många år. Kryper tilll korset igen, for all that it's worth.

(Du vet varför de ställer till problem, de vill inte kännas vid att din kropp & ditt psyke slutade fungera så att du fick hoppa av studierna, det var EPIC FAIL i deras historiebok)

Skitsamma, det är sol utomhus och jag ska till Växjö och titta på lägenheter. Ska försöka göra mig av med den där klumpen i bröstet så att jag kan fokusera på det jag har framför mig.

* * *