Spikar i mitt hjärta. Mamma kommer på besök, det gick inte att stoppa den här gången även om jag har skjutit på det i månader. Känns inte rättvist. Man har inget val när hon väl har satt sig i bilen och är på väg. 

I övrigt väntade jag en halvtimme för länge på bussen imorse för att åka till ett poänglöst möte med min jobbcoach. Han hade inte mycket att säga. Måste ändå träffas en sista gång på fredag. Hade hellre kunnat gå en månad i snöstorm än att göra något som känns onödigt. Livet är för kort för det. 

* * *