Föraktet sprider sig lätt hos mig, speciellt när jag inte umgås med människor alls på ett litet tag. Då är det som om alla brister intensifieras. Mest av allt avskyr jag bristen på intuition och, faktiskt, bristen på instinkt över huvud taget. Det är som om självvald logik måste härska över själen.

Man måste inte fuska med tillgjorda känslor eller säga saker man knappt menar i sammanhanget. Man måste inte vara så rädd för att göra bort sig att man fullständigt glömmer bort att leva.

Fryser. Vill inte till skolan imorgon och upptäcka den expanderade ytan i meningslösheten.

* * *