Ringer soss med spända fingrar som knyter sig kring mobilen. Visar sig att jag ställt klockan i onödan, de har bara telefontid ett visst antal dagar förutom just den här enda timmen om dagen de tar emot samtal. Tisdagar är de konsigt nog lediga precis som att alla får ledigt att umgås med barnen, även de som inte har barn. Eller så är de på en kurs som lär ut hur man talar med en så låg och intetsägande röst som möjligt. Ja, jag vet inte. Det är säkert jätteviktigt vad de än håller på med. 

Ibland är det bara för mycket kräm på ett bakverk. Man får säkert ut någon erfarenhet av onödiga telefonsamtal. Men det är inte tillräckligt att motivera någon att springa in i ett brinnande hus och rädda en hel familj direkt. 

Sen är det bara sex dagar kvar tills jag börjar universitetet igen. Jag måste tvångsmässigt åka dit i förväg och titta i vilket rum jag ska befinna mig så att jag slipper få panik när jag letar, ge upp alltihop och sätta mig på Järnvägens korvgrill och gråta en skvätt. Jag kommer förstås ändå gråta om mina gruppmedlemmar visar sig vara socialt inkompetenta. Eller om de hånar mig för att jag ens försöker. Men i så fall kör jag över dem med en bulldozer, backar och kör över dem igen. Det var längesen någon ens fick öppna munnen för att förolämpa mig. Det kommer gå bra. Det kommer gå jättebra. Hahahahahahahahahhhaha. Haha.

Konstigt inlägg, jag vet. Livet är inte alltid gullgoth eller goth estetiskt...