Kroppstyper i all ära, men jag har kommit att bli sams med min egen. Min kroppstyp är ganska ovanlig, jag är lång men med rundade höfter och "små" bröst. Jag började aldrig bry mig hur jag såg ut förrän givetvis i högstadiet och gymnasiet, men jag lämnar alla tråkiga detaljer åt fantasin hur jag hanterade den stressen.

Det jag vill komma närmare inpå är att man måste hitta en positiv bild att jämföra sig med. Jag kan till exempel inte jämföra mig med Pamela Andersson, för jag har ju faktiskt inte den där jättestora hyllan med pinnsmal midja därtill. Så vem liknar jag istället? Jag har hittat EN positiv bild, faktiskt...

* * *

* * *

Afrodite. Över huvud taget grekiska kvinnor och gammaldags tavlor har den här sortens kroppstyp som jag har.  Det känns helt fantastiskt att faktiskt ha en vettig förebild som man själv liknar istället för att fokusera på alla de man INTE liknar. Visst kan man må bättre av att se sig själv i ljuset av andra, men det slocknar så fort man sitter ensam. Så med andra ord, det känns förbaskat skönt att kunna erkänna sig själv som helt okej.

Bostadsbolaget ringde och gnällde för jag hade tackat ja till båda lägenheterna på hemsidan. Vad är problemet kan ju tyckas, det stod ju Ja 1 och Ja 2. Den som jag har kryssat Ja 1 för borde rimligtvis vara den lägenhet jag får? Men nej, de ville prompt veta mer exakt, för jag står tydligen först i kön på båda. Ingen överraskning egentligen, ingen vill ha studentlägenheter på våren och jag känner mig mäktigt stolt över att ha tänkt i förväg för en gångs skull.

Jag var och gymmade med Cicci igår. Det har inte hänt förr. Eller jag menar, det har inte hänt på mer än ett år att jag har gymmat mer regelbundet. Nu ska jag skaffa ett gymkort igen när jag äntligen hittar till det där källargymmet som faktiskt är förvånansvärt bra för att vara så litet. Kände mig också glatt överraskad över att jag är stark och senig än, trot syrebristen så har jag ändå ett lass med muskler kvar sen min glanstid.

Det börjar hända lite saker & jag är ivrig att ta revansch på världen igen efter att ha stått still så länge.

* * *

Anthony Hopkins gör film i Sverige! Vet ni vad det innebär! Han sätter sin fot på svensk iskall mark och gör platsen helig... hoppas nu bara inte det är Stockholm som är målet, eller Norrland, de får jämt dit alla filmstjärnor för att det är "närmast". Nej, kom ner till Småland, perfekt balanserat väder och märkligt folk att filma!

*Tar ett djupt andetag* Ah.. Nej, men ni som inte har en favoritskådis, ni kan inte förstå  vad detta innebär. Att någon som är en så ouppnåelig person ändå vistas i samma land får en nästan att tro på mirakel. Han är min husgud, inte bara för hans roller men för hur han åtminstone verkar vara som person genom alla intervjuer. Ja, jag vill faktiskt påstå att han nog faktiskt är lika intelligent, världsvan och mjuk som han verkar. Så om filmen kommer att utspelas inom en radie av 30 mil gott folk, så kan ni ge er tusan på att jag kommer vara där och spana som ett galet fan. Tänker smyga runt med solbrillor slash hoppa jämfota av lycka om jag väl får en skymt av honom...

* * *