There's a place left in me that's still untouched, and writing it down would diminish and destroy that, too.

Hur skulle man ens börja skriva? Den enda formen av tröst jag någonsin haft, och den skulle riskera att rämna totalt.

Varje gång jag bryr mig och det misslyckas så finns det åtminstone en chans att bry sig igen, och leva på hoppet om att det kanske lyckas.

Kanske är samma sak med det här. Det kanske inte vrider sig åt 190 grader för att sedan fortsätta vara så. Men jag kan inte ta chansen att förstöra det enda jag lever av, eller hur? Visst kan jag inte det?

Nej, det är inte värt det. Varför skulle jag?

* * *

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  It's a perdition. Humans will forever hurt me, and if they're not, they just simply ignore my existence. Long time ago a mainstream person asked me what I was doing in society, why I wasn't trying to end my life or just shut up. I have no idea. I...

  Om man nu ska ta det krasst. Det där om möjligheter. De finns, men inte för alla i alla situationer. Det gäller att veta vad man är, helt enkelt. Nu tappade jag tråden lite för jag kom att tänka på en sak. Om man nu smälter samman gott och ont - ...

  Han sa det säkert i förbifarten för att han var irriterad på mig. Visst, jag stannade för länge. Det var mitt fel att jag inte stämde av läget rätt.Jag vill spy ur mig hur fel det är. Vi stänger av ett tag. Det är inte första gången någon har sag...

Jag känner tacksamhet mot Disney, för utan fantasi hade jag aldrig överlevt. Tacksamhet för att jag är uppvuxen i en småstad, som trots sin oförståelse ändå hade naturen runt hörnet. Kombinationen gör att jag, förutom kass uppväxt, även är uppvuxen i...

  Över listan av smått mundana talanger så kan jag faktiskt pricka av "ta't som det kommer - lev i nuet" ganska ofta. Så ofta som jag kan lägga ångesten på hyllan så är jag väldigt bra på att njuta av mat, lyssna på musik, ligga i sängen och tänka ...