"The court has to declare him insane. Then the asylum doctors can study him and find out what he is. The little boy died out in the snow in 1944. His heart died with Mischa. What he is now - there's no word for it - except monster."

Ser på Hannibal Rising, det var ett tag sen nu. Ingen annan förstår min besatthet kring historien men det är någonting så oavslutat mitt i alltihop. Man får sin hämnd, men sen? Vad händer sen? Ingenting.

* * *

Klumpen i bröstet är tillbaks efter samtalet till avdelningen för socialbidrag.

De kräver att jag går till Basement (de har bytt namn nu till Älvengården, precis som om det skulle hjälpa känslan att vara en inmate?) och det innebär vuxendagis fem dagar i veckan igen.

Världen rämnar ibland för mindre, men det här betyder ännu mer ångest. Jag har inte mycket till alternativ, har fortfarande inget sommarjobb och jag måste betala hyran. Jag är hellre prostituerad och jobbar för mitt eget bästa än sitter där och blir förnedrad med uppgifter som är gjorda för barn. De lovade att helvetet jag gick igenom i december förra året skulle vara DET ENDA jag någonsin behövde göra. De ljög. De ljög så pass mycket att jag inte vill spela deras spel längre, de är torskar lika mycket som alla andra förortspimps. Jag kör hellre mitt eget företagande från och med nu.

* * *