Satt en stund och funderade på vad som värkte i bröstet. Sen kom jag på det. Jag har massor av manliga förebilder - de må ha svårt med andra saker i livet men de är riktigt bra på att bli omtyckta och få folk att gilla dem för att de är raka och säger vad de menar. Det är och förblir en källa till inspiration, en elitism på den allra bästa nivån. 

Sen har vi då den kvinnliga sidan. Jag tänker så det knakar men hittar ingen förebild. Jag hade Lucy Lawless (Xena) ett tag, men det har mer och mer blivit en fantasifigur som jag inte riktigt kan relatera till längre. Vem finns då kvar? Ingen. 

Varför det då? Ptja. Jag kan komma på ett par anledningar faktiskt. Som att mitt eget kön gillar att skapa konflikter genom att komma på de mest fantasirika lögnerna och sedan strunta i konsekvenserna. För det andra, om de har ett problem så snackar de inte om det med den som de är sura på, de lider i tystnad och pratar om problemet med EN ANNAN person, i väntan på att man själv ska fatta vad som pågår och ta upp det. 

Män gör inte sådant på reguljär basis. De behöver det inte, om de inte jobbar i mediebranschen. Jag fattar inte vad som ska vara så förbannat svårt. Skyll inte på hur vi uppfostras olika, det håller inte längre. 

* * *

 

Lilitha

20 april 2011 11:07

Förstår hur du tänker... Men å andra sidan så växer många barn idag upp med massor av kvinnliga "förebilder" när de går i förskolan och lågstadiet...då det är kvinnlig majoritet i det yrket. Nu är det inte sagt att alla axlar den bördan på bästa sätt, men jag jobbar själv som förskollärare och tänker alltid på att vara en så bra förebild för barnen hela tiden. Men du kanske tänker på annat. Det här var bara en tanke som du väckte inom mig... Intressant tanke...

Kram söta du...
Lilitha

http://lilitha.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  It's a perdition. Humans will forever hurt me, and if they're not, they just simply ignore my existence. Long time ago a mainstream person asked me what I was doing in society, why I wasn't trying to end my life or just shut up. I have no idea. I...

  Om man nu ska ta det krasst. Det där om möjligheter. De finns, men inte för alla i alla situationer. Det gäller att veta vad man är, helt enkelt. Nu tappade jag tråden lite för jag kom att tänka på en sak. Om man nu smälter samman gott och ont - ...

  Han sa det säkert i förbifarten för att han var irriterad på mig. Visst, jag stannade för länge. Det var mitt fel att jag inte stämde av läget rätt.Jag vill spy ur mig hur fel det är. Vi stänger av ett tag. Det är inte första gången någon har sag...

Jag känner tacksamhet mot Disney, för utan fantasi hade jag aldrig överlevt. Tacksamhet för att jag är uppvuxen i en småstad, som trots sin oförståelse ändå hade naturen runt hörnet. Kombinationen gör att jag, förutom kass uppväxt, även är uppvuxen i...

  Över listan av smått mundana talanger så kan jag faktiskt pricka av "ta't som det kommer - lev i nuet" ganska ofta. Så ofta som jag kan lägga ångesten på hyllan så är jag väldigt bra på att njuta av mat, lyssna på musik, ligga i sängen och tänka ...