Jag är försvunnen igen. Jag är allt oftare på resande fot, för jag står inte ut hemma. Ingen bjuder hem mig längre för jag tackar bara nej numera, de lyckas alltid fråga när jag ligger och mår som sämst. Dessutom är jag en sån som vill vara med och planera innan något händer, känner mig ganska utanför som det är.

Är i Lund och kanske ska grilla idag. Anders visade ett par kalkonfiléer som jag mönstrade skeptiskt. Har aldrig ätit mer än kallskurna små bitar och de är ganska torra. Som kompensation tänker jag fixa till en fin salld. Jag saknar Anders nummer två, vi är inte riktigt de tre bumbibjörnarna utan honom.

Vaknade innan av en dröm som gjorde mig ledsen, så nu sitter jag och funderar på när Systemet öppnar. Bekymren brukar inte kunna simma som det så fint heter.

 * * *