Biter mig bestämt i tummen och återhåller en stor gäspning. Det är satt i sten ännu en gång, men jag ska ta mig ur "Salems lot" på riktigt. Jag ska flytta härifrån och bygga ett liv igen, har stått och väntat i ett år och brottats med myndigheter ett tag men nu blir det rakt på sak igen. Som jag vill ha det. 

Om jag så ska flytta alla byggstenar för egen maskin. Jag kanske tar körkort bara av den anledningen trots alla svårmodiga klagomål på att ingen har hjälpt mig med körkortet och det är därför jag har blivit utan. Sen blev miljöförstöring ännu en stor anledning. Men snart skiter jag i både träd och människor, jag brassar på som ännu en förstörelsemaskin. 

Det är blitzkrieg. Jag står utan vapen men inte länge till. Hellre skjuten i foten än fullständigt handikappad och oförmögen att ilsket bygga vidare på min tomt. Man kan skratta lite menande och säga att det här är väl "vad som är tänkt" varje vår när jag är som mest på krigsstigen, men dåliga förutsättningar kan inte hindra en hur långt som helst. Förr eller senare går jag segrande ur striden.

* * *