Det är nu exakt bara en dag kvar tills truckförarutbildningen. Varför de satte den samma dag som jag ska ha mitt allra första möte med en socialsekreterare förstår jag inte, och det sa jag också. Förgäves. Allt eller inget. Okej, då.

Nu när jag sitter med morgonkaffet drabbas jag av scenskräck. Början till en mjuk ångest som skulle kunna skjuta i höjden till något annat. Kommer på att jag inte hanterar stress särskilt väl, det bevisar senaste bakfyllan på grund av Basement om inte annat. Jag har hundra olika sätt att hantera stress, men sen har vi ju den lilla summan av mindre bra alternativ som är indirekt skadliga. 

Hur ska jag hinna äta? Hur ska jag hinna andas ut? Hur ska jag kunna framställas på bästa sätt? Hur ska jag kunna lyssna och göra rätt? Kommer jag ens ha nytta av det här? (På sista frågan, svar ja om jag nu är seriös med att få arbete i ett halvår, svar nej om jag är antagen till vårens kurser men vi vet ju oddsen för det)

I carry a gift that I have been blessed with
My soul is adrift in oceans of madness