Antingen var det min morfar som sa det, eller så var det Snövit och de 7 dvärgarna som hade en liknande livsfilosofi. Kommer inte ihåg morfar mer än att han brukade ha stora träningslinnen. Jag borde väl egentligen kunna minnas mer eftersom jag var åtta när han dog, och jag har klara minnen till och med från när jag var tre år. Men på något vis sköt jag honom ifrån mig när han dog.

Han får vila i frid nu, minns jag att jag tänkte. Jag släppte honom helt, som om han aldrig hade funnits där. Kunde inte klämma fram en enda tår på begravningen. Han hade det bättre, det var jag som fick kämpa vidare med hans dotter. Vi är tre generationer fucked up women. Det är inte hans fel. Det var inte ens hans riktiga dotter.

Jag tror inte att jag får se honom när jag dör heller. Jag tror att det som var min morfar är borta för evigt. Det är bara jag som måste leva med mig själv för att jag har valt det, och fortsätter att välja, även om det inte är logiskt. Eller så är det de facto det enda logiska. Min egen själsöverlevnad. Det dövar ingenting, det är naket och vitt. Ensamt. Vi får se.

Han sover hos någon annan nu. Han är hos en annan kvinna. Smeker någon annans kropp, låter sin bröstkorg bli till en vilokudde för någon annan.

Jag vet inte ens varför jag ser på sådana skitfilmer. Det var en jättevacker dansfilm som handlade om ett ungt par som blev tillsammans, det var inte förrän i slutet av filmen då de var tvugna att göra slut som jag slungades tillbaks i verkligheten.

Jag funderade på att sticka till någon bara för att trösta mig och komma på fötter igen med något slags reboundsex, men ärligt talat det förstör mig bara mer än det här gör just nu. Jag hade säkert fått göra det för hans del, men det kvittar. Jag vill inte.

Han sover hos någon annan nu. Någon annan som inte ens stjäl mina drömmar, han ger dem frivilligt. Jag hatar inte henne, jag hatar mig själv just nu.

* * *

Fri som en fågel eller frihet som flyger i viktlöshet. Nej. Promenera runt i cirklar frihet. Bita läppen frihet. Existera för existerandets skull frihet. Det är en rättvisare beskrivning.

Jag blir nervös av att ingenting förändras. Lets sing a song for the broken-hearted.