Jag får krypande ångest av alla normala saker just nu. Folk som diskuterar saker som om de har levt hela sina liv precis som de ska. Prat om tvätt, bakning, dubbeldejter och bingolotto. Det som jag vanligtvis också utövar och klarar av, men nu är jag då alltså mig själv igen. Intet. 

Känner ett sug i magen och det är inte den vanliga hungern. Den här intensivare. Gör mig hård och kall inuti. Eller borde. Jag känner ingenting mer än det där suget som griper tag och slingrar sig utåt. 

Lyssnar på gammal musik, gör gamla saker och ser på nya serier. Mår inte ens dåligt av snön därute, eller det faktum att det är dags för Basement på tisdag igen. Jag fick måndagen ledig om jag ville - klart jag vill. Orkar inte ens bry mig att anledningen är att de tycker synd om mig därnere på kontoret. Jag vet faktiskt inte hur det ligger till, och jag bryr mig inte. 

Men hade jag inte brytt mig om någonting alls, hur kommer det sig då att det här suget och den här krypande tristessen börjar göra sig påmind... 

Ut och lev, säger den. Ut och lev. Jag skakar på huvudet och drar täcket över huvudet just nu, för jag vet att jag inte har råd eller energi till att rasera mig själv igen.

Låg invirad i täcket och lyssnade på ljudböcker vars serie jag redan har sett och vet allt som händer. Tyst. Lugnt. Bättre än innan när jag grinade, drack vin och kollade på min favoritfilm med läpparna synkade till alla repliker.

Alla verkar ha haft ett underbart 2010. Mitt har handlat om grusade förhoppningar, inbillningar, nederlag, sjukdomar och ekonomisk kris.

Jag satt och tänkte på pillerkartorna i skåpet som jag har sparat. Försökte räkna procents chans att faktiskt lyckas. Men något slår hela tiden bort den tanken. Min fysiska kropp lever och mår bra, sålänge den gör det finns det fortfarande en chans. Det kanske är att dra ut på lidandet, men det är värt det för det lilla "kanske" som cirkulerar runt i mjukare delar av min tankevärld. Trots bristen på bevis.

Snart dags för mitt sista besök på Basement den här veckan, sen är det helg och tomhet i en säng som återstår. I did this. I made it happen. Jag får stå för konsekvenserna.

Mår illa, och mår jag inte illla så fryser jag. Den här veckan har varit ett helvete. Först svajar min ekonomiska framtid, sen går jag och får flashbacks över högstadiet när jag tvingas in i en dålig situation. Sen idag så gjorde min pojkvän slut. This is never gonna end.

Svart. Nattsvart.