Känner mig bortglömd av en vän. Jag vet att milen sträcker sig emellan, men inte fullt lika långt som det var för bara ett halvår sedan. Varför finns du inte där? Det är frågan jag inte vågar ställa, för jag vill inte veta svaret.

För tänk om jag har missförstått alltihop som sagts och gjorts. Tänk om jag inte alls är den jag trodde att jag var i hans ögon. Tänk om jag bara är... ingenting.

Men märkligare saker har hänt. Det kommer nog en tid framöver när saker och ting klarnar. Det är som en balans, när praktiska saker går som en dans så är det ungefär nu relationerna börjar sacka ihop.

Jag är inte säker på det som är, men jag är säker på det som har varit åtminstone. Oavsett hur det faktiskt gick till var det så jag uppfattade det, och så fina minnen dör aldrig ut.

* * *