Lever så mycket i nuet att jag inte kan sluta älska stunden som aldrig tar slut. Den fortsätter, fortsätter och... ja vanligtvis avskyr jag när något är detsamma men det här är nog den enda känslan jag kan leva på resten av mitt liv.

Om det nu gick. Men det ska gå. Ju längre fram man går, utan rädsla - desto mer har man vunnit.

And yet... this hunger is never sated, only intensified. I think I live of the hunger as much as I live off myself. Self-leeching is the best kind of vice. I can only love myself through immense electricity.

* * *