Jag ser på Desperate Housewives och önskar hårt att verkligheten var likadan. Tänk vad fantastiskt, folk ställer till med jävelskap och sen skäller de lite på varandra för att sen kramas och vara vänner igen. De finns där när någon mår dåligt eller blir misshandlad. Säger inte att alla kommunikationsknep är så smarta, men de lyckas alltid nå fram, det verkar så naturligt och anspråkslöst. 

Gör man något fel i den här verkligheten så får man inte på pälsen, man möts av tystnad. Plötsligt blir man exkommunicerad.

Det tycker jag är mest synd av allt sorgligt som existerar.