"You're the ones who aren't human!"

~ Lucy ~

* * *

Ja, det är den bästa översättningen jag har till "vågorna gungar mig" och  hur den låten faktiskt känns. Bouncing waves. Känner mig som en översättare åt B-filmer med den kommentaren men det känns bara så kul. Haha. 

Tentan är över, den var förbaskat svår & jobbig men nu är den gjord och jag är lättad. Solen skiner. 

Kanske blir tennis i veckan men det blir definitivt shopping. Jag går runt med ett enda par byxor och de har hål i skrevet. Luftar ju ganska skönt men annars är det inte så praktiskt! Ska väl kunna motivera mig till att handla nånstans där de faktiskt har min sorts stil... i någon storstad månne. Malmö? Göteborg? Vi får se.

* * *

Jag har det nästan nu. Smådetaljerna håller på att fixeras men jag tror att jag har grundkonceptet med alla termer och ordklasser. Den fonetiska skriften är fortfarande åt helvete svår, mest för att jag oftast skriver engelska och jag var aldrig den som tränade högt framför spegeln på olika uttal för det kändes fjantigt att göra.

Det är inte det att det inte finns ett mönster, men jag tycker det mönstret ändrar lite på sig som det vill. Det finns ingen regel för NÄR den ändringen sker. Vad jag får för poäng på den delen av provet är mest om jag har tur eller inte. 

Provet är klockan 9 prick, bussarna går inget vidare så därför sover jag över hos Sandra & Larry ikväll. Förhoppningvis har jag maxat allt innan dess. Sen får det gå som det går. Klarar jag det inte nu så sätter jag det på omprovet om en månad! Jag har inte råd eller tid att göra en uppsamlingstenta i augusti...  

~~~
 

Zazen är det centrala i meditation. Just nu är det som viktigast. Jag drog på mig kläderna efter att jag hade tvättat luggen och smög ut. Anders låg fortfarande i sängen, han har lovat att hjälpa mig med att förhöra mig på studiefrågorna sen. 

Ute var det friskt och blött överallt. Det duggregnar sakta. Vägen är precis klar från snön som har smält bort, istället har det samlats vatten längs med skogen och de svarta undervattenströmmarna känns mjuka att se på. 

Jag gick ut i mitten av allt det växande gröna och sträckte på kroppen, främst nacken och armarna som har lidit ganska mycket den senaste veckan. Regndroppar i ansiktet. Sen gick jag hem, joggade en bit, och nu kan jag fokusera på att studera igen.

* * *

Gåshud på armarna, mår illa av frukosten.

Det är inte mitt fel att jag inte har fokuserat på studiefrågorna till grammatiken. Seminariet idag kommer gå i sänk men det är ju bara väntat. Ska skriva ut studiefrågorna som är viktiga till tentan på lördag. Jag har suttit en hel helg och metodiskt försökt svara på alla lingvistikfrågor.

Men här är problemet: Nu har jag mer än tio sidor svar på frågor, varav ingenting av det har egentligen fastnat i hjärnan. Jag har brottats att komma ihåg fem termer de senaste dagarna för jag blandar hela tiden ihop dem.  Men de övriga då? Det lär bli intressant hur jag ska minnas allt till på lördag. 

Texten nedanför är "essentials" ur Fader Vår. De orden som verkligen räknas.

"Din vilja kommer, din vilja sker, och förlåt oss våra skulder liksom vi
har förlåtit dem som står i skuld till oss."

* * *

Dein Reich komme
Dein Wille geschehe

Und vergib uns unsre Schuld
Wir auch wir vergeben unsern Schuldigern
 

* * *
 

Det kliar inuti hjärnan. Känt det någon gång? Det raspar mjukt med sandpapper och man vill bara sticka in händerna och klia ordentligt.

Jag är inte bakfull för att jag går på detox och då får man inte vara full i första taget - sen känner jag att det ändå inte hjälper, Farbror Alkohol hjälper ju oftast men inte den här helgen. Och för att jag låg på soffan igår och ville inte gå ut. Rotersand på repeat. Mest för att allt känns fult, grått och repeterat. Det finns ingen mening. Den försvinner bara ibland, den går sin väg som om den aldrig fick en inbjudan. 

Det kliar också över gamla sår som inte hjälps utav plåster längre. 

* * *

You give an inch, you lose an inch.

Dogrose. Jag kunde nästan inte skriva det. Låter som avfall i jämförelse med nyponros. Men jag kan inte ha en svensk rubrik nu när jag bara har engelska.

Ljuset på kyrkan långt bort i norr har samma färg i morgonljuset. 

Ska nog ta en joggingtur snart. Om det tar bort kliandet i fingrarna är jag mer än på. Igår på gymmet klarade jag inte ens en kvart, det var bottenrekord men å andra sidan var ångesten så tätt i nacken att energin var helt uttömd, det fanns ingen plats att försöka. Det kanske det gör nu. 

Drömväver lite till så får vi se vad som händer. För presentationen gick ju oväntat bra, nu är det bara tentan nästa lördag som behöver fixas. Ska plugga tills dess.

* * *