Hur kan man vara förkyld och täppt i ENA näsborren?...

En kvinnlig doktor House skulle inte lika sexigt. Jag bara vet att det är så.

Och för att plugget inte ska fördärva mig och jag inte ska häva i mig massa dumheter så har jag kollat på onödigt många Disney-filmer i helgen. "Kom igen, sista provet innan sommaren!" är mitt eviga mantra.

* * *

Ska berätta anledningen till att jag inte drar upp någon mörk historia förrän någon frågar mig rakt ut. Följande scenario utspelades igår:

" - Varför var det under utredning alls om du skulle bli inlagd? "
" - Därför att jag var självmordsbenägen i den åldern. Skolan sög, och livet hemma sög."
" - Borde det inte krävas en större helhetsbild?"
" - Du menar mer trasighet, en större anledning? Haha. Du verkar tycka att en bomb som förstör ditt hem och din familj är det som krävs för att vilja ta livet av sig?"

" - Inte alls, jag är inte byggd på det sättet, förakt mot något inom mig stannar inom mig. "
" - Men då finns det ju ändå där! Varför dölja det? "
" - Det har jag inget funnet svar på. "

Män och kvinnor, deras förakt för svaghet - och sen oviljan att stå för att de anser att det är ett problem att andra människor är svaga. Varför pratar jag ens med folk på internet för? Det blir mindre uppenbart hur illa en del resonerar när man träffar dem i verkligheten, om man inte pratar med dem mer än vad kallsnacket utgör i konversationen.

Det enda sättet att få respekt är tydligen att aldrig komma någon nära. Vara professionell. Älska den hårda ytan och polera upp den som en bil. Men jag är inte hård som en diamant, jag är oslipad som en sten, men med värmen fortfarande kvar från solen som har värmt upp den. Jag är en fin sten, även om jag har lust att slänga mig själv i sjön när jag kommunicerar med människor.

* * *

Min uppsats tenta i engelskan var nog ett av de svårare proven jag har gjort. Det var inte provet i sig självt så mycket som omständigheterna: jag var för första gången för sent ute med att registrera mig för provet, så jag och ett par tjejer fick vänta 50 minuter utanför ladan. När vi slutligen fick komma in så ställde jag en helt rimlig fråga till en av kontrollanterna som var en korpulent kille i en alldeles för tight t-shirt. Han snäste något om "dumma frågor" och gick därifrån. Stressad över hans beteende så började jag nervöst skrivningen.

Efter tvåhundra ord (två sidor) trodde jag att jag var klar tills jag insåg att det fattades ungefär 450 ord till. Att räkna varje ord gick heller inget vidare, jag började om ett frustrerat antal gånger och det hjälpte inte att kontrollanterna tisslade och tasslade framme vid katedern så att jag tappade bort mig. Jag började få slut på dumheter att skriva, det har aldrig slagit mig hur kreativ man måste vara för att argumentera emot något man egentligen är för!

Temat? Att spelcommunities är skadligt för hälsan. Eller som jag skrev: "Internet - the global thief of minds?" Jag skrev en massa skräp om hur folk borde tvångsinläggas för sitt spelberoende. Hihi. Ja, jag skrev till och med att man borde skapa en ny myndighet för att "låta dem se ljuset". Haha, är man släkt med en präst eller vad? Jag gör en Jack Sparrow och improviserar.

Resultat: Jag fick VG (högsta betyget på universitetet) för något jag inte ens själv tyckte var värt ett godkänt. Lite "djävulens advokat" funkar tydligen! Jag höll på att garva ihjäl mig över det faktum att min nemesis lärare verkligen trodde att jag menade allvar med uppsatsen. Två plus i en, definitivt. Kan inte sluta skratta åt det. Hoho.

Såg den nya Pirates på bio igår - är det bara jag som lade märke till att grabben blivit blond? *blink* Jättebra film för övrigt.

* * *

Gavri'el, hebreiska för Gabriel. Tyckte väl att jag hade hört det någonstans.

Såg the Prophecy 3. Tog som vanligt ett par timmar, jag pausar ju gärna för att skriva lite eller lyssna på musik. Änglar och demoner är som allra intressantast tycker jag, de är ju egentligen samma sak, så även i filmen.

* * *

Tänkte precis lägga mig men bestämde mig för att surfa runt lite nyheter först. Jag möts av den här artikeln. Man blir stum för mindre.

Finns det något som berör så är det enskilda individer som känner sig så ensamma och svikna att de försöker ta livet av sig. Det här enbart brist på empati från omgivningen, kom inte och säg att det är ens eget ensvar att undvika att komma i kontakt "med vissa sorters människor" - det är ren bullshit. Man kommer i kontakt med dem därför att ALLA människor har den här formen av lömskhet vare sig man står på sig som person eller inte.

Jag tror inte på karma, jag tror på omgivningens ansvar, även om de flesta bara verkar vilja se individens ansvar...

* * *

There's a place left in me that's still untouched, and writing it down would diminish and destroy that, too.

Hur skulle man ens börja skriva? Den enda formen av tröst jag någonsin haft, och den skulle riskera att rämna totalt.

Varje gång jag bryr mig och det misslyckas så finns det åtminstone en chans att bry sig igen, och leva på hoppet om att det kanske lyckas.

Kanske är samma sak med det här. Det kanske inte vrider sig åt 190 grader för att sedan fortsätta vara så. Men jag kan inte ta chansen att förstöra det enda jag lever av, eller hur? Visst kan jag inte det?

Nej, det är inte värt det. Varför skulle jag?

* * *

Nightwish var en gång mitt favoritband, och jag kan inte förneka att de fortfarande är det på sitt sätt, även om perioderna då jag bara lyssnar på dem är väldigt få. Just nu har jag fler Tiamat och Lacuna Coil perioder.

2007 gav de ut sitt album med en ny sångerska som jag aldrig fattade tyckte för, så givetvis har jag inte lyssnat särskilt mycket på den skivan. Försökte, men gav upp. Det var inte samma sak. Idag tänkte jag göra ett nytt försök.

Sitter just nu med mina "gamla" sångfavoriter; Bless the Child, End of All Hope, Dead to the World, och Crimson Tide Deep Blue Sea Instrumental. Vågar man sig på den nya skivan nu?...

* * *

Powerpoint presentationen till nästa vecka börjar arta sig riktigt bra. Klassen kommer fatta att jag är morbid men det gör inget. Jag har ritat ut Sonata Arcticas låt White Pearl, Black Oceans på ett par sidor och gjort sångtexten mot en gråtecknad (tonad) bakgrund där man kan ana en fyr och ett stormande hav. I slutet har jag gravstenar och hav för att bilden över vad som händer ska förstärkas.

Tänkte vara romantisk igår och föreslå att jag liftar till Skåne för hans skull, men jag tror inte riktigt det gick fram. Just nu har jag ändå inte lust; jag har just börjat plocka upp mig själv och jag kan leva i eoner av bitterhet.

* * *

   (Creds to DivineWish at DA)